famsundbom

En fråga som jag själv ställt mig och kanske inte så mycket min omgivning. Är vad jag ska göra i mitt liv, vad jag ska jobba med. Lika svårt att besvara frågan när jag var 18 lika svårt kan det vara idag. Grejen är att jag tycker allt är roligt, stimulerande och utvecklande i början. Jag kör järnet ett tag sen tröttnar jag liksom ur. Vad ska man ha för jobb då? Förr funderade jag precis hur mycket som helst på livets betydelse vad lycka är och hur jag skulle göra och våga i olika situationer. Dricka rötjut , lyssna på Tracy Chapman och böla en skvätt hörde till vanligheterna. Men nu är jag glad om jag hinner få i mig ett glas innan jag somnar. Fundera över livet hinner jag heller inte med. Livet bara rullar på. Ska jag utbilda mig om isåfall till vad? Det jobb som jag haft och inte en enda dag känt tillstymmelse till ångest över att gå dit är jobbet inom vården. Men det har liksom inte känts tillräckligt flashigt. När nån frågat har svaret kommit snabbt och alltid med följd repliken -det är bara tillfälligt. Men kontentan är att jag trivs väldigt bra ,jag känner att jag gör ett bra jobb. så varför inte. Det som är synd är att hur omtyckt och bra man än är får inga outbildade en fast anställning. Borde läggas större vikt vid personlig lämplighet, tycker jag. Ja,ja det löser sig. Stora Kramar